Julen över för denna gång!

Jaa, julen är slut för denna gång. Har varit jättemysigt att fira hemma i lugn och ro.
Vincent har fått så mycket fint! Bland annat en Bobby-car, leksaker, gosedjur, kläder och pengar.
Jag fick en iphone5 och kläder, ridskor med stålhätta och nya chaps, pengar och lite smått och gott.

Julmaten har stått mig upp i halsen och jag funderar starkt på att ha typ tacobuffé nästa år. Haha!

Bloggpaus... Tydligen.

Oj! Längesedan denna sida blev uppdaterad. Tid och lust har väl lyst med sin frånvaro.

Snart är det jul som vi ska fira hemma hos oss i år. Mestadels i hopp om att pappa ska komma hit och vara med och äta en stund. Vincents första jul... Tänk vad den dagen kommer betyda mycket under flera, flera år. Mitt älskade Lill-hjärta!

Vincent ja, han har fått 5 nya tänder och har fått alla han ska ha nu på ett tag. Ser ut som en liten häftapparat i munnen och dregglar och tuggar på allt. Han har börjat krypa riktigt ordentligt nu också, och inte bara åla sig som innan. Han tar tag och ställer sig på knä mot saker också, drar i dukar och sladdar. Favoritrummet är givetvis badrummet, varför vet jag inte. Usch, det mest "ofräscha" rummet.

Pappa har börjat sin andra omgång cellgifter nu och mår förhållandevis ganska bra. Jag ber till Gud varje dag att det ska hjälpa och att jag får ha honom kvar i många år till. Hörde en fin låt med Sarah Dawn Finer häromdan som var så fin och passande. Vet inte vad den heter men texten går "... För du betyder allt för mig..."

På fredag åker jag och mamma (och troligtvis resten av södra Sveriges kvinnor) till Ullared för julklappsshopping. Gympadojjor, en burk lugnande tabletter, vassa armbågar och en paket Dextrosol så går väl det med...

Igår var jag som vanligt i stallet och Frasse har blivit riktigt fin i hullet nu! Nu fattas lite muskler på honom och nya skor och snösulor så kan jag börja rida igen :) Den lilla får väl äta på sig lite till innan Olivia börjar igen. Ååhh, längtar till våren!

Nu blir det ännu mer kaffe och lite filmmys med terroristen.

Å ni glömmer väl inte att ni kan shoppa fina, helt underbara produkter från Mary Kay av mig?

Kram <3

Början på vadå?

Imorgon börjar pappas cytostatikabehandlings första cykel. 2-3 timmars dropp hos Onkologen på Uddevalla sjukhus.
I mer än två månader, nästan tre, har han väntat på detta, att denna "behandling" ska börja.
Det är så blandade känslor för mig. Äntligen får han motmedel, men hur kommer det fungera? Hur kommer han bli? Har man "väntat" på något som gör det värre?
Hur kommer han bli? Hur kommer han må? Kommer han tappa håret och till utseendet förändras till en pappa jag inte känner igen?
Denna ständiga oro, jobbiga tankar, mardrömmar, tårar, ovisshet...

Inatt drömde jag att han hade dött, men att jag var och hälsade på honom i himlen i sitt nya hem, jag och mamma och Vincent. Men det var bara jag som kunde se honom. Man fick simma dit i helt klart vatten. Vincent kunde också simma. Han var så fin, helt frisk till utseendet och hade inte det minsta ont.

Hur tolkar man dessa ständigt knäppa drömmar?

I år tänkte jag fira julen här hos oss, i hopp om att pappa vill komma hit också. Hur han nu kommer må. Det blir Vincents första jul, men blir det pappas sista?

Gode snälla Gud. Inte än. Väck mig imorrn och visa mig att det bara varit en hemsk mardröm alltihop. Jag är inte redo för detta än, jag har ju precis fått barn och borde få bara vara lycklig. Varför min pappa? Varför just nu och varför såhär?

Söndagsmys med mina två hjärtan

Vi åkte till Överby när vi gjort oss iordning idag. Gick i affärer, fikade och handlade två nya adventljusstakar till barnens rum. Eller ja, Vincents rum och Gabbis/kontoret. Ett hjärta och en stjärna! Blir jättefint...

Igår var jag ute med jobbet. Mysigt och roligt men det dog ut ganska fort tyckte jag. Var hemma igen runt 00, och gick och la mig direkt. Trött var bara förnamnet!

Var uppe på vinden nyss och tog ner adventsgrejerna, så nu ligger de redo att användas i Gabbis säng. Uppradade och klara.
Ska bli så mysigt med jul nu i framtiden med Bäbis. Julpynta, baka och inreda här hemma ordentligt. Vincents första jul <3

Strax blor det hopp ner i ridbyxorna och åka och fixa stallet och köpa den obligatoriska "dagen-efter-pizzan". Bästa av allt!!

Fikamys och stalluft

Igår träffade jag Susanne på en fika inne i stan. En av mina allra finaste vänner, utan tvekan.
Mycket prat, lite skvaller, skratt och kaffe senare gick vi från Princess och in i Anitas klänningaffär och kollade in brudklänningar mest på skoj. GUD vad mycket fint det finns! Hur kan man välja?
Jag gjorde även en skräll och tvättade bilen, det händer inte ofta kan jag lova...

Efter stan åkte jag och Terroristen till pappa och stallet. Vincent fick mat och sedan sov han utanför stallet i solen medan jag fixade klart för hästarna. Älskar Siviken. En dag ska jag bo så och ha hästarna utanför dörren precis. En riktig dröm!
Låta Vincent växa upp lugnt och tryggt, med mycket djur runt sig, med stora ytor att leka på, nära till skogen...

På kvällen kom mamma hit och passade V medan vi gick på bio och äntligen fick se sista Twilightfilmen. Bra, fast en aning overklig med alla vampyrer och deras specialiteter. Men helt klart sevärd!
Mysigt att få vara själva en stund också, bara vi.

Idag blir det kaffe med Josefin, lite fix här hemma, tvätt och dammsugning, åka till Systemet och handla inför lördag, sola och sedan stallet ikväll innan jag lär stensomna i soffan i vanlig ordning :)

Nä, nu ska jag kravla mig upp till vinden och kolla adventljusstakarna, om inte möss eller andra djur ätit upp dem :)

Mitt älskade lillhjärta

Vårt lillhjärta kryper snart! Därmed strax dax att bebissäkra lägenheten på eluttag och grejor...

Snart är Vincent 9 månader. Det är inte klokt. Varje dag tittar jag på honom när han sover och bara njuter av att han finns, hans doft, att han är hälften av mig och hälften av Pierre.

Lyssnade på en podcast förut om Amanda Schulmans förlossningsberättelse och tårarna bara strömmar! Kan verkligen längta tills nästa gång man får ligga där och vrida sig av smärta och tillslut få upp den lilla bebisen på bröstet. Jag vill ha massa barn, åtminstone ett till så Vincent får ett helsyskon. Jag har vuxit upp helt utan och hade önskat mig ett idag. Som tur är har jag Pierre med mig på min sida om fler, hade varit ett bekymmer annars...

Nä, nu strax hopp i säng. Imorrn onkologen med Pappa.

Godnatt!

Vilken dag!

Pierres Fars Dag idag kunde nog inte blivit mer lyckad!

Kl 11 mötte han upp en stylist på Etage och blev omhändertagen ordentligt. Han fick kläder och skor till ett värde av totalt 10 000 kr!!

Kl 12 hämtade jag Gabbi. Tänkte hon skulle tycka det va kul att se Linda Bengtzing live och att hon skulle få träffa Pierre. Han visste inget så det blev en överraskning! Vi fikade med min mamma och co. och så fick hon ett hamstersuddigum inne på Bokia. Efter framträdandet fick hon Bengtzings autograf och var väldigt nöjd. Vi hann vara hemma en stund också så hon fick gosat med sin lillebror innan det var dags att åka hem igen.

Kl 14 entrade Pierre scenen med Linda Bengtzing och hon var verkligen jättetrevlig och gullig. Och PYTTELITEN.
Pierre var jättefin i sina nya kläder, givetvis :)

Så GRATTIS igen älskling på din dag. Det finns ingen bättre och finare pappa än du!

Jag åkte för en stund sedan upp till min pappa med en Gilette-ask, en chokladask och ett kort. Tog en fika och så fixade jag stallet. Kolsvart ute på landet! Usch, hästarna syns inte i hagen, man bara hör dem.

Nu har vår lilla älskling somnat här så nu blir det film, film och film i soffan.
Imorrn ska jag ut till Etage och fixa personalfestsoutfit till lördag och SOLA. Vitare än ett lakan...

FK och huvudvärk

Idag gör helgens och förra veckans stress sig påminnd. Huvudvärken kom som ett brev på posten i morse när jag blev väckt av Pierre.
Pappa fick komma hem igår eftermiddag har äntligen fått sova i sin egna säng. Men enligt honom själv så har tiden gått fort på avdelning 62. Helt underbar personal och fantastisk omsorg. Vilka människor alltså, snacka om rätt personer till rätt yrke!
Igår var jag bara hemma en snabbis medan Vincent fick mat, annars var vi iväg hela dan och flängde. Stackars barn... Har sån ångest för min lille kille. Jag tar väl pris som årets sämsta mamma 2012 detta år.

Pierre däremot fick ett samtal igår från Etage där han har blivit utsedd till ÅRETS PAPPA. (Jag hade helt glömt bort att jag anmälde honom till detta). På söndag får han ta emot pris på scen på Etage av Linda Bengtzing, bli stylad och ompysslad av riktiga proffs. Det är han så värd, min älskade underbara Pierre. Jag älskar honom så fruktansvärt mycket!

Fick nya papper igår från läkaren så idag ska jag posta in Närståendepenningansökan till Försäkringskassan. Jag hoppas så innerligt att det går igenom, så jag kan spara mina mammadagar till Vincent senare.

Nu ska jag hoppa i något annat än mjukisbyxor och göra kaffe. Sedan får det bli en promenad med mitt lillhjärta bland prassliga höstlöv.

Ett svamligt inlägg

Igår hälsade vi på pappa på Näl och han var väldigt pigg, tycker jag. Kändes nästan som vanligt.
Alla slangar är borttagna och han var uppe och gick litegrann, hade sovit gott hela natten och hade matlust.
Nu väntar vi bara på att han ska få komma hem igen och ladda om inför cellgifter och strålning, vilket man nu gör först... Han får i allafall komma hem till ett helt städat hem. Jag, med hjälp av mamma har vänt upp och ner på huset och städat minsta lilla millimeter, tvättat upp all tvätt och vikt ihop och in med i skåpen. Han ska få ta det lugnt när han kommer hem, utan minsta stress eller måsten.

Cellgifter ja. Om dessa inte fungerar på honom finns inget mer att göra. Hur fort går det då? När cancern får härja fritt i en kropp utan något som helst skydd mot det?

Igår var vi hemma hos min moster Helén och hennes familj här på Onsjö. De bjöd oss på pizza och lite gott att dricka, och det var skönt att få lite distans till allt elände och få tänka på annat. Vi kom in på det här med mina saker jag vill att pappa ska hinna få uppleva innan det är för sent. Och jag VET att jag inte ska tänka så, men givetvis bävar man för det värsta.
Jag har alltid velat gifta mig "The American way", där pappan leder in bruden till sin blivande man, lämnar över henne och sedan gifter hon sig med sitt livs kärlek. Just det kom vi in på igår. Jag vill gifta mig, så jag vet att pappa hinner uppleva det. Kanske mest för min egen skull, den andra viktigaste, och näst största dagen i mitt liv.
Då spånar man ju givetvis vidare på det. Vad kan ett bröllop kosta, om man inte vill ha för flashigt, utan mer ett mindre, fint bröllop med sina närmsta vänner, släktingar och de personer man tycker mest om?
Vilka kan tänka sig ställa upp och servera? Vilka kan vara toastmasters? Trubadur/DJ? Hur man tar sig till och från kyrkan? Vilken kyrka? Vart har man festen? Tårtan? Vilken mat? Klänning och ring?
Jag har ingen som helst aning om hur man går till väga med bröllop alls. Vad tänker man på?

Det andra jag önskar och hoppas att pappa ska få uppleva är att jag tar min lärarexamen. Han är den som har förmanat och tjatat om en riktig utbildning och alltid varit så stolt över att jag har läst på högskola, då ingen på hans sida har haft en "riktig" utbildning.

Barnbarn har pappa fått, och en Pojke. Någon han kan få visa alla sina maskiner och verktyg. Köpa små verkstadskläder till. En pojke som kanske, om intresset kommer finnas, tar över morfars intressen med motorer och maskiner. Vem vet...
Livet är så orättvist mot de som minst förtjänar det. Knarkare, alkoholisterna på stan, de som inte alls är rädda om sitt liv, de lever minsann, ibland trots sin vilja, undrar man. Men pappa, livrädd för att dö, rädd att inte få vara med om mer, som slutat röka, som jobbat sedan han var 15, som alltid sliter med allt och är ordentlig, han får den jävligaste sjukdomen som finns på denna jord vid 56-års ålder.


Det finns ingen Gud.

Tack.

Tack alla fina vänner för ert stöd.
Tack för era mail och sms. Jag har inte svarat, men det är för att jag inte orkar just nu. All tid är med pappa och min familj.
Jag kommer skriva här när jag orkar. Det funkar som en dagbok för mig själv, ett bollplank av tankar och frågor.
Att ni läser och deltar är helt upp till er, även om det mesta är dystert just nu.

Operationen har gått bra, enligt läkaren. Stomi på plats. Nu väntar återhämtning och ladda för en stor påfrestning med cellgifter och strålbehandling. Någon Gud ber jag inte längre till, han verkar ha glömt bort mig och det jag ber om.
Om någon annan har bättre kontakt med denna människa, hälsa från mig.
Be honom skona min pappa nu, det här räcker.

Så vem det än är som ser till att det som händer händer, vad har du för tanke med detta om det nu finns en mening med allt? Du förstör mitt liv. Och mitt i Halloween, är det en riktig skräckfilm du skapar så lyckas du. Jag kan varken äta eller sova och går med en stor klump i magen hela tiden, tårar som alltid hänger i ögonen.

Du har gjort allt till ett kaos.
Du förstör min pappa, hans liv. Alla inblandades liv. Min mammatid under mitt första barns- min sons viktigaste tid i livet med sin mamma.
Sömnlösa nätter av oro, ångest, tankar och tårar.

Vad är menigen med detta?

1/11

Ingen av tumörerna går att operera. Högsta och allvarligaste grad på samtliga. Spridning i alla runt om liggande lymfkörtlar.
Stomioperation idag för att underlätta för tarmen under cellgifter och strålning.
Tar inte strålningen eller cellgiftet finns inget att göra.

In eller ut, bak eller fram

Ja, så känner jag just nu. Vet ingenting.
Ena halvan av mig vill bara dra täcket över huvudet och somna, den andra kämpar varje dag för att vara mamma/dotter/sambo/stöd/hemmafru/va sig själv/kompis/granne...
Jag orkar snart inte mer psykisk påfrestning. Det här med att vänta i ovisshet tar död på mig själv, min inre person. Den yttre delen är, men den inre försvinner.

Imorrn ska vi till NÄL för att få ett besked om framtiden. Kl 13.00 träffar vi ett team. Mamma åker med, för jag orkar inte vara ensam med pappa. Han börjar se sjuk ut. Blek, tunn, lite gul i hudtonen. Förbannade jävla cancer.

Jag känner mig så egoistisk när jag tänker på mig själv, men jag känner mig så ensam. Trots mina vänner, Pierre och övriga släktingar. Jag har bara mamma och pappa i "min" familj. Ingen mer än dom.

Jag är livrädd.

Oktobermarknad och minikalas

I lördags var jag och Vincent på oktobermarknaden med mamma, mormor och Britt-Marie. Vincent fick sin första marknadsballong, Blixten McQueen från filmen Bilar. Köpte även ett par vantar till honom att ha nu när det blir kallt ute.
Vi fikade på Folkets hus och sedan såg vi en gammal film de visade om Vänersbor på teatern men ärligt talat var den sådär. Skitdålig kvalitet och dåligt ljud så man varken hörde eller såg bra.
Igår var Pierre iväg och träffade Gabbi. De gick på bio och käkade kinamat. Sedan åt vi tårta här hemma med lite paketöppning. Hon fyllde 9 häromdan. Sedan gosade hon lite med Vincent innan det var dags att åka hem igen. Kul att se henne i allafall, även om det bara blev en kortis.

Idag tänkte jag åkt neråt Mölndal och hämta ut mitt paket från Mary Kay. Sedan blir det paketutlämning till mina kunder :)
Får se om någon vill åka med och hålla mig sällskap i bilen, går så mycket snabbare då.

Nu ska jag ta och dricka upp kaffet och sedan se om Vincent vill sova en stund igen...

Kram

Traderasucker och ett litet hopp

Jag har hamnat i mitt Traderaträsk igen. Kollar allt - barnkläder, leksaker, inredning... allt.
Har skickat mitt sista paket med posten till en köpare idag med mina Lee-jeans i. Bara att inse att man inte kommer kunna ha dem mer...

Pratade med NÄL idag och sköterskan där sa att hon kunde tolka journalen som att levern gick att operera, men eftersom Sahlgrenska eller Östra inte sagt sitt än har jag inte sagt något till pappa utan vill vänta tills läkaren tar kontakt för att inte inge falska förhoppningar. Måtte det bara rulla igång nu snart, den här väntan är värst. Värst för pappa och värst som närmast anhörig och bara stå bredvid och titta på.

Vi ska försöka sova hos pappa imorrn allihop, men först imorrn är det min efterlängtade sovmorgon! Sedan blir det ett stopp hos svärfar och sedan vidare igen till min pappa.

Ikväll blir det lite käk och sedan ska jag dyka ner i min godispåse och somna i soffan. Äntligen fredag!!

Juridiska frågor och söndagsmys

Har precis haft min moster och hennes familj här på lite "kalas" eftersom jag fyllt år. Fick ett presentkort på Gina Tricot, tack snälla! Det kommer komma väl till pass, var så säkra...

Har badat också. Min favoritsyssla. Skumbad är det bästa jag vet. Ligga i tills man skrumpnar, njuta av värmen och bara ligga och fundera.
Har några frågor som jag skulle vilja ta upp med en jurist/advokat eller vem det nu är som handskas med sådana frågor jag har. Skulle vilja få lite tips och råd för att känna mig lite klokare och säkrare.
Har ni erfarenhet av någon bra, tipsa mig gärna om en!

Nu ska vi strax äta potatismos och ugnsbakad falukorv här. Lilla Terroristen somnade mitt i vällingflaskan och var bara och gå in och lägga utan ett pip. Skönt!

Thank God it's friday...

... Det betyder nämligen sovmorgon för mig imorrn. Och jag har längtat!


Väntar på att mamma kommer hit så ska vi åka och hälsa på pappa en stund.
Måndag är det ju dags för magnetröntgen på levern och tisdag ska vi åka till fotografen och kolla på fotografierna som togs på Ateljé Wahlström. De är säkert jättefina!

Gjorde ett fint kollage på datorn igår på alla oss och lite kort på hästarna och Greta. Jag tänkte ge pappa det att ha med sig inne på sjukhuset sedan och titta på och förhoppningsvis få lite extra kämparglöd till livet.
Kan inte visa här på bloggen eftersom jag för tillfället skriver från mobilen, så det får bli en annan dag. Kanske.

Hur privat vågar man va på Internet?
Slår vad om att denna blogg läses av en och annan endast nyfiken person som inte bryr sig ett dugg om mig personligen utan bara läser av ren nyfikenhet...

En vanlig torsdag

Har inte gjort speciellt mycket idag.
Började dagen med att åka ut till Överby när vi var klara här hemma. Vincent fick en svart mössa med text på från Newbie och ett par jeans från H&M.
Efter gick jag till Maxi och köpte fyra bullar och åkte till pappa som inte såg allt för fräsch ut när jag kom dit. Han hade haft ont och sovit dåligt inatt.
Städade nedervåningen där och underhöll min son som inte vill vara ensam en sekund. Min hjärna som inte direkt samarbetar med mig hela tiden tog givetvis fel matburk i affären så Vince fick äta 12-månadersburk idag. Men det gick allt, men jag pillade bort bitarna som var störst.

Samtalet häromdan med kuratorn gick bra. Det var skönt att få prata med någon. På tal om det, så kan man säga att det är nu man verkligen märker vilka som är ens riktiga vänner. De som hör av sig, undrar och bryr sig, eller de som lyser med sin frånvaro.
På min födelsedag fick jag telefonsamtal av två släktingar bland annat, resten gör det lätt och skriver på Facebook.

Imorrn ska jag inte göra speciellt mycket. Skönt med fredag eftersom jag äntligen får sovmorgon på lördag. Kan sova hur länge som helst tror jag om jag hade fått. Skulle kunna offra en hel del för att få sova ett par timmar mitt på dagen också men mitt barn tycker att sömn är ytterst onödigt.

På måndag ska vi till NÄL igen för magnetröntgen på levern och se hur den ser ut. Jag hoppas något så innerligt att det ser bra ut.
Jag hatar cancer.


Nä, jag tror jag ska gå och lägga mig tidigt idag. Varför sitta uppe och kämpa istället för att bara krypa ner i sängen?

Kram

26-årsdag

Idag fyller jag 26 år. Kl 15.15 exakt.

Dagen har spenderats på enklaste sätt. Först en tripp till vårdcentralen för att kolla upp en leverfläck på ryggen. Ingen fara med den tyckte farbror doktorn, så den sitter kvar. Susanne var snäll och passade Vincent i väntrummet medan, sen åkte vi in till stan och tog en mysig fika. Fick en fin blombukett också, tack fina vän!

Jag köpte en tårtlängd inne på Nordfeldts kondis och åkte upp med den till pappa förut och hade minikalas bara med honom. Fick pengar av pappa att köpa vad jag vill för, vilket kommer (garanterat) bli ett klädesplagg känner jag på mig...

Av Pierre fick jag ett par såå snygga kängor/boots/stövletter från Tiamo. Bruna, lite jodphursaktiga med klack. Passade perfekt! Tidigare fick jag även pengar innan Ullared som jag köpte några av kläderna för.

För övrigt ska jag till NÄL imorrn fast utan pappa. Ska träffa en sköterska för att ytterligare en gång gå igenom pappas situation eftersom jag inte minns sedan sist. Jag skulle få träffa en kurator också för att få lite stöd och råd själv vid sådana här situationer.
Kan behövas...

Vi får se efteråt hur det känns. En sak som är säker i allafall är att detta år kommer jag bidra till Cancerfonden lite extra. Innan har allt detta varit något som bara "händer andra" men nu i detta skede önskar jag att ALLA skänkte det de kan, minsta krona gör skillnad.
Jag ska köpa var sitt rosa band till alla familjemedlemmar och även skänka en summa via telefon, hålla tummar och tår och be Gud om ett mirakel.

Detta måste gå.

Hiphop-gangzta-style

Ååhhh. Jag skäms.
Sitter och kollar på Vakna med The Voice på tvn och de har besök av någon cool kille i någon grupp "Kartellen". Ser ut som en svensk, vanlig ljushårig kille med ljusa ögon och ljusa färger men som bryter på något konstigt.
Jag tycker det är så jäkla töntigt. Att låtsas ha en dialekt eller bryta på något annat spåk. Att utlänningar gör det är väl inte så konstigt och då bryr jag mig inte alls, men låtsas... Nja...

Pinsamt.

Söndag och fint väder

Idag lät jag Pierre ha sovmorgon. Jag och Vincent gick upp och kollade tv/lekte med Tummen i soffan halv 8. Min fina lilla pojke. Han är så gosig och snäll. Skriker aldrig längre.
I fredags åkte jag och mamma till Ullared. Jag kände att jag behövde få göra något kul mitt upp i allt elände. Köpte mig lite toppar, två koftor, ett par svarta byxor, nya ridbyxor, en väska och ett par skinnhandskar av mina för tidiga-presentpengar.
Vincent fick också litegrann av sin mormor. Två par byxor, sockar, mössa och vantar, några leksaker och sin nya favorit - en jätte Tummen-mjukis.

Idag är det jättefint väder ute, igen. Ska ta en ridtur tänkte jag och inviga mina nya ridbyxor. Har inte ridit på länge. Lusten och energin har inte funnits plus att det är svårt med Vincent men idag får jag passa på medan det är helg och Pierre är hemma.

Greta har sovit hos pappa i flera dagar i sträck. Hon håller honom sällskap och det är skönt. Pappas gamla hund dog i förrgår också, precis som om det inte är nog med tråkigheter som det är. Skönt för hunden ändå, som var hela 15 år gammal och både blind och döv!

Nu denna veckan som kommer ska jag ringa NÄL på måndag och gå igenom pappas process. Har inget minne av vad läkaren sa direkt i torsdags. Behöver få en ny genomgång. Både jag och mamma har olika uppfattningar och tolkningar om hur det ligger till. Konstigt att man inte får sådant här på papper, eftersom det är svårt att ta in direkt.

Är allmänt besviken på denna sjukvård vi har i Sverige. Bra på ett sätt men dåligt på att ta patienter. Man får berättat rakt ut att man har cancer och sedan blir man hemskickad utan uppföljning från kurator eller sköterska. Pappa har inte ens någon hemma, han lever själv. Jag kan inte släppa allt annat och ta hand om honom på heltid dygnet runt, jag har ju Vincent att ta hand om också.

NÄL har i allafall överlämnat pappa nu till Sahlgrenska och det känns ju tryggt på det viset att där jobbar det folk med bra kompetens inom detta ämnet.

På tisdag fyller jag 26 år. Det blir inget firande alls. Jag har ingen lust och energi till det alls. Känns inte rätt att fira just nu. Ska åka till Vårdcentralen den dagen och ta bort leverfläckar på ryggen istället, om det inte blir nått annat med pappa.

Nu ska jag göra mig iordning och åka till pappa och stallet en sväng.

Kram

Det finns ingen Gud...

Var med pappa på Kirurgmottagningen idag i Uddevalla. Inga trevliga nyheter. Skiktröntgen visade att det även finns en tumör på levern. Sedan är det suddigt, jag minns inte så mycket av vad läkaren sa mer. Magnetröntgen på levern härnäst för att se hur tumören ser ut och i vilken omfattning det är. Den tumören han redan har har nu visat sig vara stor och av aggressiv sort men ingen operation innan de vet mer säkert om levern. Den här "underbara" väntan. Jag hatar att vänta. Jag hatar cancer. Jag hatar ovisshet och oro. Ångest. Mardrömmar.

Han är bara 56. Det är minst 25-30 år för tidigt med sånt här. Overkligt och orättvist.
Det är så mycket jag vill att pappa ska få uppleva, som man inte tänkt på förrän nu, som kännts självklart.
Om jag gifter mig, få se när jag äntligen blir klar med min utbildning, Vincents första skolavslutning, fler barnbarn... Och för hand egen del - göra klart sina projekt han pratar om. Den gamla lastbilden, PV'n, amazonen...

Pappa. Älskade, fina pappa. Du måste orka rida ut denna stormen. Du måste. För min skull, och Vincents. När man når botten är det bara en väg och det är uppåt. Jag kommer finnas här, alla dagar, alltid.

Du kommer aldrig vara ensam.
Jag älskar dig.

Höstvädret anfaller

Nu är det verkligen höst ute. Blåser och regnar varje dag.

Imorrn är det möte med läkaren på Kirurgmottagningen i Uddevalla. Nu kommer domen på detta helvete, och jag hoppas så innerligt att det inte finns mer.

Kram

Äntligen lön

Idag kom äntligen pengarna, denna månad måste varit längsta hittills!

Vincent fick lite nytt idag. Köpte mössa, vantar, tossor och fuskpolo till honom som matchar hans fina overall han fick av sin mormor i 7-månaderspresent.
Jag köpte även ett par byxor och en body till honom som jag kollat in ett tag på Lindex som jag blev jätteglad över att de fanns kvar i hans storlek!
Sedan fick han en boll också. En mjuk som skramlar när man skakar den.
Åh, jag skulle kunna handla ihjäl mig när det gäller Vincent. Det finns så mycket fint!
Idag åkte även åkpåsen ner i sittdelen för igår var han kall om fossingarn efter en sovstund i vagnen medan jag red. Får se hur dumt ut det vill, det skiter jag i, bara han är varm!

Röntgen idag gick bra. Nu är det bara en olidlig väntan på provsvaren som skulle komma inom 1-2 veckor. Säker lagom till min födelsedag, känner jag på mig. Men skit samma, inget kul att "fira" nu ändå.

Nu ska jag göra ett röj här hemma medan Vincent sover i vagnen.

Kram

Vakuum

Två veckor har det gått idag sedan världen rasade men det känns som flera år. Imorrn är det ytterligare en röntgen sen får vi vänta och se vad det visar.
Jag har aldrig varit så här orolig i hela mitt liv.

Sedan är jag så trött på en viss sida. Vad är det för genetiskt fel? Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om mer äcklig, motbjudande självupptagenhet eller sådan stor brist på både sympati och empati. På vuxna människor, ska dock tilläggas. Inget tecken på någon som helst respekt.
Omoget, äckligt, fult, respektlöst... jag kan massor med fula liknelser, men inget jag har lust att skriva här.
Men en sak är ju garanterat säkert och de gör bort sig själva, för mig, och för alla andra som vet och kommer få veta, för jag håller inte inne på någon som helst information om dessa människor.

Idag tog pappas granne Maria ett kul initiativ och lät mig rida hennes islandshäst Hira. Mysigt! Som en stor nalle att rida på. Tog en mysig tur bortåt skogen och en sväng runt pappas mark innan vi red tillbaka igen. Töltade en bit och det är ju grymt kul! Blir sugen på en islandshäst själv någongång, men en större modell.

Min fina lilla Vincent blev 7 månader igår och det firade han med att få en jättesöt vinteroverall av sin mormor från Lindex. En Fix. Nu fattas en ny, fin matchande mössa till, tossor, fuskpolo och vantar, sedan är det komplett.


Nu ska jag ta ett glas vin och samla kraft inför imorrn. Måste vara stark och hålla modet uppe, tur att mamma följer med.

Kram

Ny vinterjacka?

Jag har hittat en precis sådan jacka jag tänkt mig till vintern på nätet (som vanligt).
En Bondelid "Denali". Navyblå med snygga detaljer till SUPERPRIS. Mindre än halva priset ligger den på (1999:- ord.pris)

Är såå sugen... Jag fyller ju år snart, ska den bli en födelsedagspresent?

Good old memories

Tittat på kort sedan jag var liten som jag hittade här i album hos pappa. Vad ovetandes man var som barn. Inga bekymmer alls. Man bara lekte, gjorde bus, fick lagad mat och tvättade kläder och behövde inga bekymmer som räkningar och det återkommande bekymret som vuxen - pengar!
Och ändå strävade man efter att bli äldre och större för "man fick göra vad man ville när man blev stor".
Jag ville bli veterinär eller ridlärare när jag var liten. Hästar var min drog. Pappas granne hade två hästar och jag var väl där varje dag i princip. Stackars dom. Aldrig en lugn stund.
Farmor lekte alltid med mig, hur sjuk hon än var. Krokig som böjen på ett paraplyhandtag var hon det sista, och kanske aningen åt det senila hållet med Gud vad jag saknar min farmor.
Här i Sivikan sitter alla minnen kvar i väggarna. Alla ställen - gömställen, ställen jag gömde mig när jag var arg och ledsen, där jag låg och läste Bamse eller MinHäst och åt godis. Kollade på filmer och byggde kojor av fåtöljerna i tv-rummet. Lekstugan, ladan med halmen att hoppa och leka i, magasinet med havren upp till knäna att gräva i, dammen med alla ödlor jag håvade, svampställena jag och pappa eller farmor gick till. Jag kan fortsätta i evigheter.
Allt detta är ju något som skapat mig till den jag är idag. Bland annat.
Jag vet inte vad jag skulle vara utan denna fristaden av lugn, härlig luft och harmoni.
Om det tas ifrån mig?

Det har inte alltid varit bra givetvis heller. Pappa har alltid haft mycket att göra och jag vet att jag känt mig ensam många gånger också, men allt bra överväger det dåliga. Och jag har inte tagit skada över att ha tråkigt - tvärt om.

Tankarna flyget iväg ibland, till landet Långt Borta, där man bodde som barn.

Ännu ett snäpp upp från bebisstadiet

Idag köpte vi en större bilbarnstol. Från den minsta modellen till snäppet upp. Rymligare nu för vintern då overaller och så också ska få plats. Köpte Volvos modell 9-25 kg (egentligen Britax).
Satt som en smäck i bilen och Vincent med. Dock mycket mer jobbigare att få fast, då vi är vana vid ett endaste klick med isofix annars. Men detta vänjer man sig vid!

Nu macka och stekt ägg och film...

Kram <3

(bild lånad från Google)

Mammaträff och Herr Kantarell

Idag träffade jag några från mammagruppen hemma hos Sofia och lille Gustav. Deras nya hus är såå fint och kommer antagligen bli ännu finare efter renoveringen de håller på med.
Herregud vad bebisarna växer! Och vad mycket det händer på kort tid; Vincent är ju snart 7 månader och äldst, och han sitter, har två tänder nu osv, och den minsta är född i slutet av april och är fortfarande "bebis". Gud, tiden går fort!

Åkte efteråt till pappa och umgicks med honom. Mormor kom dit och vi gick ut på en promenix och jag hittade lite kantareller åt henne. Hon drog barnvagn och jag flängde runt och letade svamp och hittade en del. Kul!

Nu blir det lite SATC och sedan sängen tror jag. Imorrn blir det BVC för lille V.

Kram

Känslomässigt utmattad

Jag är trött. Kroniskt trött som inte går över ens om jag fick sova en vecka i sträck.
Det har inte med Vincent att göra, han är snarare min ljuspunkt. Min fina, lilla son.

Just nu är det så mycket med allt. Stundtals är det "bra" och man får en slags distans till det jobbiga och glömmer bort det för en sekund, men när man inser verkligheten igen är det som ett slag mitt i mellangärdet och man tappar luften. Det känns som om jag inte klarar en enda motgång. Minsta lilla grej nu och jag tar åt mig. Gråter för allt. Blir arg och tappar tålamodet direkt. Undviker konflikter, jobbiga måste-ta-tag-i-saker och annat energikrävande.

Jag har aldrig tänkt så många tankar innan. Oroat mig. Sett mycket tidigare inom detta ämne som något långt borta och overkligt, men nu blir det helt plötsligt ganska påtagligt och jobbigt.

För att berätta något roligt istället så har vi varit och tagit 6-månadersfoto på Ateljé Wahlström i stan. Vincent skötte sig exemplariskt och var på superhumör. Tog svartvita bilder utan kläder med bara ett av halsbanden han fick i doppresent och seckelhunden som rekvisita. Ska bli kul att se hur dom blir!

Snart fyller jag år. Vet inte vad jag ska hitta på. Skulle vilja göra något roligt och åka någonstans men det är väl inget alternativ just nu. Önskar mig bara en mysig familjestund med go mat och någon god efterrätt. Inget ståhej. Ska önska mig presentkort på kläder, kan va kul med lite nytt! Kommer nästan i en jeansklänning som jag hade långt innan graviditeten, den går på och jag kan knäppa men den är fortfarande lite tight. Skönt att det går åt rätt håll :)

Nu ska jag dricka mängder kaffe och äta scones som jag bakade igår medan min lille prins sover i soffan, innan vi åker upp till pappa och kollar till honom.

Kram <3

På väg...

...upp till pappa med en påse ingredienser till en äppelpaj. Ska fixa något gott till kaffet tänkte jag.

Var där igår med och hjälpte honom att städa övervåningen. Märks att det bor en ensam man där, minst sagt.

Dålig bloggning på sistone men det har sina skäl. Blir bättre så småningom. Jag är tacksam för alla vänner jag har som finns där med värmande ord. Tack!

När världen vänds upp och ner på ett ögonblick

Om jag någongång innan varit ledsen eller nere för skitsaker lovar jag att bli mer ödmjuk till livet och uppskatta de små sakerna i tillvaron mer.

Ett tufft besked i måndags vände upp och ner på allt. Just nu är det mycket att ta in och smälta, samtidigt som man håller hoppet uppe så gott det går mitt i allt. Måste vara stark och inte ge upp. Det ska gå. Det SKA gå. Det måste gå.

Gode Gud, jag ber dig.

Gode Gud

Det är sällan jag ber dig om något men just nu finns det ingen annan att vända sig till.
Ta inte ifrån mig detta, inte än.
Jag gör vad som helst och kommer aldrig be om något mer bara du låter det gå bra.

Stå på vår sida och ge allt stöd som finns.

Jag ber dig av hela mitt hjärta.

Kristallnatten nr 3

Åååååååhhhhhh...

Om jag någongång innan i mitt liv sagt att jag är trött är det INGET mot nu.
Vincent är inne i någon period av dygnsrytmskatastrof och sover dåligt. Inte ledsen på något sätt utan gör massa ljud och skrattar.
Jag har varit vaken varannan timme och tryckt i napp, lagt dit seckelhunden, på med täcke... Bytt bajsblöja, gjort välling, letat nappjävel, lyssnat på alfabetets alla vokaler med viss favoritisering av en hård och knarrande variant av A (som i skräckfilmen The Grudge, ungefär).

Och nu sitter jag här i soffan, med kaffet och världens påsar under ögonen medan Vincent sover nöjd bredvid mig. Plus att min concealer håller på att ta slut. Min bästa vän i tillvaron just nu.
Vi ska på kräftskiva ikväll och jag måste komma på något kul att ha på mig. Provade mina jeans igår och JAG KAN HA MINA 29" BRALLOR!! Samma storlek som innan Terroristens tid. Riktigt bra pepp till att fortsätta träna och gå mina PW's. Har känt länge att 31" har varit lite stora i magen men trodde mest att de blivit använda-uttänjda.

Ska strax in och kleta på ett jävla lager concealer runt ögonen och gå ut på min dagliga runda á la sleten mamma-style...

Torsdag och lugnt

Igår var jag på Bodypump en timme. Heeelt slut i låren efteråt. Utfall med skivstång tog död på dem. Morgonpromenaden på en timme satt i också...

Vincent har börjat med en ny sovstil och liknar mest en trasdocka i formen, ser helt sjukt ut men antagligen sover han gott så.

Jag har kommit på en till höstgrej jag vill ha; en ny skinnjacka! En svart eller mörkbrun. Finns jättesnygga till helt okej pris på Vero Moda har jag sett.
Är verkligen så sugen på lite nytt till garderoben. Nya hösttröjor man kan ha till leggins och snygga stövlar. Mysigt med höst faktiskt. Mörkt ute. Man tänder ljus, sitter i soffan med filtar och något varmt att dricka och tittar på en bra film. Underbart!

Idag blir det inget Sportlife för min del, idag är det nämligen Pierres tur. För mig blir det en sväng ut ikväll och springa, och morgonpromenaden givetvis. Mycket tjat om träning? Ja! Men det är för min egen skull för att peppa mig själv, se hur mycket och bra resultat det blir. 70 kg ska bli 58-60 och det behövs lite pepp då :)

Onsdagsslö

Har kommit in från den dagliga morgon-PW:n. 1 timme runt Quality, Korseberg och en kort sväng bakom där vi bor. I eftermiddag blir det Bodypump på Sportlife.

Vincent ligger golvet och har kommit på att han kan äta på sina fötter. Den lilla terroristen... Inatt och natten till igår sov han dåligt. Vrider och vänder och härjar. Blir väl snart eget rum till honom så han får sova ostört. Vaknar av minsta lilla! Vi är vana att kolla lite på tv eller ligga och prata innan vi somnar men nu får vi smyga in och knappt andas.

Ska försöka fixa lite lunch. Vad jag nu ska hitta på... Igår var godissuget olidligt men jag stod emot :)

Veckans träning och önskelista

Igår körde jag Zumba 60 minuter och avslutade på så sätt förra veckans träning. Känns så jäkla gött att äntligen kommit igång. I lördags gick vi en PW ihop ca 60 min, så det blev träning hela veckan.

Denna veckas träning ser ut såhär:
Måndag: Sh'bam + cxworxs (45+30 min)
Tisdag: 1 tim PW/jogg
Onsdag: Bodypump 60 min
Torsdag: 1 tim PW/jogg
Fredag: Cxworxs + 1 tim PW/jogg
Lördag: (Vila)
Söndag: Zumba toning + fitness (60 min total)
(In emellan detta också ska hästar hinnas med, åtminstone Olivia och Irla).

Jag har några "bjud-med-en-vän-att-prova-på-kort" också, så är det någon liten bloggläsare som vill hänga med och testa är det bara att säga till ;)

Ångrar så bittert att jag inte mätte mig innan jag började förra veckan för att kunna se om det händer något. Märker väl på kläderna så småningom om inte annat... Försöker att inte stirra blint på vikten utan känna mig tillfreds med kroppen istället.

Ska börja göra mig iordning strax, men Vincent sover fortfarande (!) så så fort han vaknar och vi har gosat färdigt så går vi ut på promenix innan frukosten.


Nu - kaffe! Har jag förresten sagt att Vincent har nu två tänder? Två små huggisar han testar att bita i allt med. Helst mammas fingrar. Min goooooose. Han blir så stor. Snart dags att ställa sig i kö till dagis, men det vill jag inte. Vill vara hemma med honom tills han fyller 18, minst. Hängandes honom i benet när han går till skolan och jag kommer gråta när han flyttar hemifrån. Eller TÄNK den dagen han ska träffa en elak tjej som ska vara stygg mot honom. Jag kommer bli svärmorsan from hell. HäHä. Nädå :)

Följ mig på Instagram också vettja! Och se bloggen, fast i bildversion :) CamillaBraberg heter jag där.

Jag fyller år snart och jag önskar mig två saker; Nya ridbraller (för bred "nyss-fött-barn-rumpa" och ett par nya löparskor. "Nike Lunarswift+4", vita med gul sula. Storlek 38,5... Pieeeeeeeerre...?


Tjing-pling, nacksving.

En åktur i Dalsland

Vi fick för oss i morse att åka till Baldersnäs och kolla fälttävlans-SM. Jag var inne på hemsidan för att kolla upp lite inträden och sådär men hittade ingenting om det. Anade väl en viss typ av inträde men fan inte 150 kr per person för både lördag och söndag, och även om man bara gick ena dagen kostade det ändå 150 kr. 300 kr för att stå och titta en stund med en bebis i barnvagn som kommer tröttna.. Nä, tror inte det.
Såå, vi vände!
Blev en tur i Dalsland kan man säga, med stopp för blöjbyte och mat. På hemvägen hämtade vi Greta hos pappa.

Igår var en kompis här och hälsade på. Vincent fick jättefina Bamsekläder. TACK än en gång, Emelie!

Vi tog en PW förut när vi kom hem runt Quality, en sväng på ca 40 min raskt tempo. Så nu blir det käk och lite naturgodis i soffan. Gårdagens CX gör sig påminnt idag. Träningsvärk i samtliga kroppsdelar :) Imorrn kör jag 60 min Zumba fitness+toning och PW.

Haha! Vincent har börjat med en ny min också, visar den på bild :)

BVC och dagens träning

Bvc-kollen är klar för denna gång. Vincent väger nu 9,4 kg och är 69 cm lång! Och idag såg jag den andra lilla tanden som dykt upp. Såå söt. Just nu sover lilla terroristen gott efter gammelmormor-sällskap.

Gick en PW till och från BVC, och enligt appen är det totalt 80 minuter och 7,9 km.
Denna veckas träning so far;
Måndag; PW 40 min + Sh'bam på Sportlife.
Tisdag; MRL och 40 min PW.
Onsdag; 60 min PW.
Torsdag; 80 min PW.
Fredag; CXWORXS på Sportlife + promenad.
Lördag; vilodag, bara promenix med Greta, givetvis.
Söndag; Zumba toning+fitness 60 min.

Så denna vecka är jag nöjd med!
Känns grymt bra och relativt lätt att va utan socker, lättare än jag trodde.

Snart kommer pappa och hämtar Greta som ska hänga med honom hem. Han skulle vara ledig imorrn.

Nää, nu ska jag strax skölja ur hårfärgen och göra klart här hemma. Middagen står fortfarande på bänken :/





Undra vad som gör mest skada - Fysisk eller psykisk smärta?

Vincent 6 månader idag!

Hipp hipp Hurra, Vincent 6 månader idag!

Min lille, lille kille. Mamma älskar dig för mycket att beskriva med ord.

Inte klokt vad tiden gått fort, och vad mycket som hänt på relativt kort tid. Från att vara en pytteliten kille på 2,7 kg, till att bli en stor kille på nästan 9 kg som sitter upp och har fått en tand. En liten kille som gått från storlek 44-50 till 68-74 på 6 månader. Herregud.

Idag blir det BVC och 6-månaderskontroll.
Sedan får vi fira denna dagen med lite fika, tror jag bestämt.