Två veckor har det gått idag sedan världen rasade men det känns som flera år. Imorrn är det ytterligare en röntgen sen får vi vänta och se vad det visar.
Jag har aldrig varit så här orolig i hela mitt liv.
Sedan är jag så trött på en viss sida. Vad är det för genetiskt fel? Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om mer äcklig, motbjudande självupptagenhet eller sådan stor brist på både sympati och empati. På vuxna människor, ska dock tilläggas. Inget tecken på någon som helst respekt.
Omoget, äckligt, fult, respektlöst... jag kan massor med fula liknelser, men inget jag har lust att skriva här.
Men en sak är ju garanterat säkert och de gör bort sig själva, för mig, och för alla andra som vet och kommer få veta, för jag håller inte inne på någon som helst information om dessa människor.
Idag tog pappas granne Maria ett kul initiativ och lät mig rida hennes islandshäst Hira. Mysigt! Som en stor nalle att rida på. Tog en mysig tur bortåt skogen och en sväng runt pappas mark innan vi red tillbaka igen. Töltade en bit och det är ju grymt kul! Blir sugen på en islandshäst själv någongång, men en större modell.
Min fina lilla Vincent blev 7 månader igår och det firade han med att få en jättesöt vinteroverall av sin mormor från Lindex. En Fix. Nu fattas en ny, fin matchande mössa till, tossor, fuskpolo och vantar, sedan är det komplett.
Nu ska jag ta ett glas vin och samla kraft inför imorrn. Måste vara stark och hålla modet uppe, tur att mamma följer med.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar