Äntligen lön

Idag kom äntligen pengarna, denna månad måste varit längsta hittills!

Vincent fick lite nytt idag. Köpte mössa, vantar, tossor och fuskpolo till honom som matchar hans fina overall han fick av sin mormor i 7-månaderspresent.
Jag köpte även ett par byxor och en body till honom som jag kollat in ett tag på Lindex som jag blev jätteglad över att de fanns kvar i hans storlek!
Sedan fick han en boll också. En mjuk som skramlar när man skakar den.
Åh, jag skulle kunna handla ihjäl mig när det gäller Vincent. Det finns så mycket fint!
Idag åkte även åkpåsen ner i sittdelen för igår var han kall om fossingarn efter en sovstund i vagnen medan jag red. Får se hur dumt ut det vill, det skiter jag i, bara han är varm!

Röntgen idag gick bra. Nu är det bara en olidlig väntan på provsvaren som skulle komma inom 1-2 veckor. Säker lagom till min födelsedag, känner jag på mig. Men skit samma, inget kul att "fira" nu ändå.

Nu ska jag göra ett röj här hemma medan Vincent sover i vagnen.

Kram

Vakuum

Två veckor har det gått idag sedan världen rasade men det känns som flera år. Imorrn är det ytterligare en röntgen sen får vi vänta och se vad det visar.
Jag har aldrig varit så här orolig i hela mitt liv.

Sedan är jag så trött på en viss sida. Vad är det för genetiskt fel? Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om mer äcklig, motbjudande självupptagenhet eller sådan stor brist på både sympati och empati. På vuxna människor, ska dock tilläggas. Inget tecken på någon som helst respekt.
Omoget, äckligt, fult, respektlöst... jag kan massor med fula liknelser, men inget jag har lust att skriva här.
Men en sak är ju garanterat säkert och de gör bort sig själva, för mig, och för alla andra som vet och kommer få veta, för jag håller inte inne på någon som helst information om dessa människor.

Idag tog pappas granne Maria ett kul initiativ och lät mig rida hennes islandshäst Hira. Mysigt! Som en stor nalle att rida på. Tog en mysig tur bortåt skogen och en sväng runt pappas mark innan vi red tillbaka igen. Töltade en bit och det är ju grymt kul! Blir sugen på en islandshäst själv någongång, men en större modell.

Min fina lilla Vincent blev 7 månader igår och det firade han med att få en jättesöt vinteroverall av sin mormor från Lindex. En Fix. Nu fattas en ny, fin matchande mössa till, tossor, fuskpolo och vantar, sedan är det komplett.


Nu ska jag ta ett glas vin och samla kraft inför imorrn. Måste vara stark och hålla modet uppe, tur att mamma följer med.

Kram

Ny vinterjacka?

Jag har hittat en precis sådan jacka jag tänkt mig till vintern på nätet (som vanligt).
En Bondelid "Denali". Navyblå med snygga detaljer till SUPERPRIS. Mindre än halva priset ligger den på (1999:- ord.pris)

Är såå sugen... Jag fyller ju år snart, ska den bli en födelsedagspresent?

Good old memories

Tittat på kort sedan jag var liten som jag hittade här i album hos pappa. Vad ovetandes man var som barn. Inga bekymmer alls. Man bara lekte, gjorde bus, fick lagad mat och tvättade kläder och behövde inga bekymmer som räkningar och det återkommande bekymret som vuxen - pengar!
Och ändå strävade man efter att bli äldre och större för "man fick göra vad man ville när man blev stor".
Jag ville bli veterinär eller ridlärare när jag var liten. Hästar var min drog. Pappas granne hade två hästar och jag var väl där varje dag i princip. Stackars dom. Aldrig en lugn stund.
Farmor lekte alltid med mig, hur sjuk hon än var. Krokig som böjen på ett paraplyhandtag var hon det sista, och kanske aningen åt det senila hållet med Gud vad jag saknar min farmor.
Här i Sivikan sitter alla minnen kvar i väggarna. Alla ställen - gömställen, ställen jag gömde mig när jag var arg och ledsen, där jag låg och läste Bamse eller MinHäst och åt godis. Kollade på filmer och byggde kojor av fåtöljerna i tv-rummet. Lekstugan, ladan med halmen att hoppa och leka i, magasinet med havren upp till knäna att gräva i, dammen med alla ödlor jag håvade, svampställena jag och pappa eller farmor gick till. Jag kan fortsätta i evigheter.
Allt detta är ju något som skapat mig till den jag är idag. Bland annat.
Jag vet inte vad jag skulle vara utan denna fristaden av lugn, härlig luft och harmoni.
Om det tas ifrån mig?

Det har inte alltid varit bra givetvis heller. Pappa har alltid haft mycket att göra och jag vet att jag känt mig ensam många gånger också, men allt bra överväger det dåliga. Och jag har inte tagit skada över att ha tråkigt - tvärt om.

Tankarna flyget iväg ibland, till landet Långt Borta, där man bodde som barn.

Ännu ett snäpp upp från bebisstadiet

Idag köpte vi en större bilbarnstol. Från den minsta modellen till snäppet upp. Rymligare nu för vintern då overaller och så också ska få plats. Köpte Volvos modell 9-25 kg (egentligen Britax).
Satt som en smäck i bilen och Vincent med. Dock mycket mer jobbigare att få fast, då vi är vana vid ett endaste klick med isofix annars. Men detta vänjer man sig vid!

Nu macka och stekt ägg och film...

Kram <3

(bild lånad från Google)

Mammaträff och Herr Kantarell

Idag träffade jag några från mammagruppen hemma hos Sofia och lille Gustav. Deras nya hus är såå fint och kommer antagligen bli ännu finare efter renoveringen de håller på med.
Herregud vad bebisarna växer! Och vad mycket det händer på kort tid; Vincent är ju snart 7 månader och äldst, och han sitter, har två tänder nu osv, och den minsta är född i slutet av april och är fortfarande "bebis". Gud, tiden går fort!

Åkte efteråt till pappa och umgicks med honom. Mormor kom dit och vi gick ut på en promenix och jag hittade lite kantareller åt henne. Hon drog barnvagn och jag flängde runt och letade svamp och hittade en del. Kul!

Nu blir det lite SATC och sedan sängen tror jag. Imorrn blir det BVC för lille V.

Kram

Känslomässigt utmattad

Jag är trött. Kroniskt trött som inte går över ens om jag fick sova en vecka i sträck.
Det har inte med Vincent att göra, han är snarare min ljuspunkt. Min fina, lilla son.

Just nu är det så mycket med allt. Stundtals är det "bra" och man får en slags distans till det jobbiga och glömmer bort det för en sekund, men när man inser verkligheten igen är det som ett slag mitt i mellangärdet och man tappar luften. Det känns som om jag inte klarar en enda motgång. Minsta lilla grej nu och jag tar åt mig. Gråter för allt. Blir arg och tappar tålamodet direkt. Undviker konflikter, jobbiga måste-ta-tag-i-saker och annat energikrävande.

Jag har aldrig tänkt så många tankar innan. Oroat mig. Sett mycket tidigare inom detta ämne som något långt borta och overkligt, men nu blir det helt plötsligt ganska påtagligt och jobbigt.

För att berätta något roligt istället så har vi varit och tagit 6-månadersfoto på Ateljé Wahlström i stan. Vincent skötte sig exemplariskt och var på superhumör. Tog svartvita bilder utan kläder med bara ett av halsbanden han fick i doppresent och seckelhunden som rekvisita. Ska bli kul att se hur dom blir!

Snart fyller jag år. Vet inte vad jag ska hitta på. Skulle vilja göra något roligt och åka någonstans men det är väl inget alternativ just nu. Önskar mig bara en mysig familjestund med go mat och någon god efterrätt. Inget ståhej. Ska önska mig presentkort på kläder, kan va kul med lite nytt! Kommer nästan i en jeansklänning som jag hade långt innan graviditeten, den går på och jag kan knäppa men den är fortfarande lite tight. Skönt att det går åt rätt håll :)

Nu ska jag dricka mängder kaffe och äta scones som jag bakade igår medan min lille prins sover i soffan, innan vi åker upp till pappa och kollar till honom.

Kram <3

På väg...

...upp till pappa med en påse ingredienser till en äppelpaj. Ska fixa något gott till kaffet tänkte jag.

Var där igår med och hjälpte honom att städa övervåningen. Märks att det bor en ensam man där, minst sagt.

Dålig bloggning på sistone men det har sina skäl. Blir bättre så småningom. Jag är tacksam för alla vänner jag har som finns där med värmande ord. Tack!

När världen vänds upp och ner på ett ögonblick

Om jag någongång innan varit ledsen eller nere för skitsaker lovar jag att bli mer ödmjuk till livet och uppskatta de små sakerna i tillvaron mer.

Ett tufft besked i måndags vände upp och ner på allt. Just nu är det mycket att ta in och smälta, samtidigt som man håller hoppet uppe så gott det går mitt i allt. Måste vara stark och inte ge upp. Det ska gå. Det SKA gå. Det måste gå.

Gode Gud, jag ber dig.

Gode Gud

Det är sällan jag ber dig om något men just nu finns det ingen annan att vända sig till.
Ta inte ifrån mig detta, inte än.
Jag gör vad som helst och kommer aldrig be om något mer bara du låter det gå bra.

Stå på vår sida och ge allt stöd som finns.

Jag ber dig av hela mitt hjärta.