Det har inte med Vincent att göra, han är snarare min ljuspunkt. Min fina, lilla son.
Just nu är det så mycket med allt. Stundtals är det "bra" och man får en slags distans till det jobbiga och glömmer bort det för en sekund, men när man inser verkligheten igen är det som ett slag mitt i mellangärdet och man tappar luften. Det känns som om jag inte klarar en enda motgång. Minsta lilla grej nu och jag tar åt mig. Gråter för allt. Blir arg och tappar tålamodet direkt. Undviker konflikter, jobbiga måste-ta-tag-i-saker och annat energikrävande.
Jag har aldrig tänkt så många tankar innan. Oroat mig. Sett mycket tidigare inom detta ämne som något långt borta och overkligt, men nu blir det helt plötsligt ganska påtagligt och jobbigt.
För att berätta något roligt istället så har vi varit och tagit 6-månadersfoto på Ateljé Wahlström i stan. Vincent skötte sig exemplariskt och var på superhumör. Tog svartvita bilder utan kläder med bara ett av halsbanden han fick i doppresent och seckelhunden som rekvisita. Ska bli kul att se hur dom blir!
Snart fyller jag år. Vet inte vad jag ska hitta på. Skulle vilja göra något roligt och åka någonstans men det är väl inget alternativ just nu. Önskar mig bara en mysig familjestund med go mat och någon god efterrätt. Inget ståhej. Ska önska mig presentkort på kläder, kan va kul med lite nytt! Kommer nästan i en jeansklänning som jag hade långt innan graviditeten, den går på och jag kan knäppa men den är fortfarande lite tight. Skönt att det går åt rätt håll :)
Nu ska jag dricka mängder kaffe och äta scones som jag bakade igår medan min lille prins sover i soffan, innan vi åker upp till pappa och kollar till honom.
Kram <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar