In eller ut, bak eller fram

Ja, så känner jag just nu. Vet ingenting.
Ena halvan av mig vill bara dra täcket över huvudet och somna, den andra kämpar varje dag för att vara mamma/dotter/sambo/stöd/hemmafru/va sig själv/kompis/granne...
Jag orkar snart inte mer psykisk påfrestning. Det här med att vänta i ovisshet tar död på mig själv, min inre person. Den yttre delen är, men den inre försvinner.

Imorrn ska vi till NÄL för att få ett besked om framtiden. Kl 13.00 träffar vi ett team. Mamma åker med, för jag orkar inte vara ensam med pappa. Han börjar se sjuk ut. Blek, tunn, lite gul i hudtonen. Förbannade jävla cancer.

Jag känner mig så egoistisk när jag tänker på mig själv, men jag känner mig så ensam. Trots mina vänner, Pierre och övriga släktingar. Jag har bara mamma och pappa i "min" familj. Ingen mer än dom.

Jag är livrädd.

Oktobermarknad och minikalas

I lördags var jag och Vincent på oktobermarknaden med mamma, mormor och Britt-Marie. Vincent fick sin första marknadsballong, Blixten McQueen från filmen Bilar. Köpte även ett par vantar till honom att ha nu när det blir kallt ute.
Vi fikade på Folkets hus och sedan såg vi en gammal film de visade om Vänersbor på teatern men ärligt talat var den sådär. Skitdålig kvalitet och dåligt ljud så man varken hörde eller såg bra.
Igår var Pierre iväg och träffade Gabbi. De gick på bio och käkade kinamat. Sedan åt vi tårta här hemma med lite paketöppning. Hon fyllde 9 häromdan. Sedan gosade hon lite med Vincent innan det var dags att åka hem igen. Kul att se henne i allafall, även om det bara blev en kortis.

Idag tänkte jag åkt neråt Mölndal och hämta ut mitt paket från Mary Kay. Sedan blir det paketutlämning till mina kunder :)
Får se om någon vill åka med och hålla mig sällskap i bilen, går så mycket snabbare då.

Nu ska jag ta och dricka upp kaffet och sedan se om Vincent vill sova en stund igen...

Kram

Traderasucker och ett litet hopp

Jag har hamnat i mitt Traderaträsk igen. Kollar allt - barnkläder, leksaker, inredning... allt.
Har skickat mitt sista paket med posten till en köpare idag med mina Lee-jeans i. Bara att inse att man inte kommer kunna ha dem mer...

Pratade med NÄL idag och sköterskan där sa att hon kunde tolka journalen som att levern gick att operera, men eftersom Sahlgrenska eller Östra inte sagt sitt än har jag inte sagt något till pappa utan vill vänta tills läkaren tar kontakt för att inte inge falska förhoppningar. Måtte det bara rulla igång nu snart, den här väntan är värst. Värst för pappa och värst som närmast anhörig och bara stå bredvid och titta på.

Vi ska försöka sova hos pappa imorrn allihop, men först imorrn är det min efterlängtade sovmorgon! Sedan blir det ett stopp hos svärfar och sedan vidare igen till min pappa.

Ikväll blir det lite käk och sedan ska jag dyka ner i min godispåse och somna i soffan. Äntligen fredag!!

Juridiska frågor och söndagsmys

Har precis haft min moster och hennes familj här på lite "kalas" eftersom jag fyllt år. Fick ett presentkort på Gina Tricot, tack snälla! Det kommer komma väl till pass, var så säkra...

Har badat också. Min favoritsyssla. Skumbad är det bästa jag vet. Ligga i tills man skrumpnar, njuta av värmen och bara ligga och fundera.
Har några frågor som jag skulle vilja ta upp med en jurist/advokat eller vem det nu är som handskas med sådana frågor jag har. Skulle vilja få lite tips och råd för att känna mig lite klokare och säkrare.
Har ni erfarenhet av någon bra, tipsa mig gärna om en!

Nu ska vi strax äta potatismos och ugnsbakad falukorv här. Lilla Terroristen somnade mitt i vällingflaskan och var bara och gå in och lägga utan ett pip. Skönt!

Thank God it's friday...

... Det betyder nämligen sovmorgon för mig imorrn. Och jag har längtat!


Väntar på att mamma kommer hit så ska vi åka och hälsa på pappa en stund.
Måndag är det ju dags för magnetröntgen på levern och tisdag ska vi åka till fotografen och kolla på fotografierna som togs på Ateljé Wahlström. De är säkert jättefina!

Gjorde ett fint kollage på datorn igår på alla oss och lite kort på hästarna och Greta. Jag tänkte ge pappa det att ha med sig inne på sjukhuset sedan och titta på och förhoppningsvis få lite extra kämparglöd till livet.
Kan inte visa här på bloggen eftersom jag för tillfället skriver från mobilen, så det får bli en annan dag. Kanske.

Hur privat vågar man va på Internet?
Slår vad om att denna blogg läses av en och annan endast nyfiken person som inte bryr sig ett dugg om mig personligen utan bara läser av ren nyfikenhet...

En vanlig torsdag

Har inte gjort speciellt mycket idag.
Började dagen med att åka ut till Överby när vi var klara här hemma. Vincent fick en svart mössa med text på från Newbie och ett par jeans från H&M.
Efter gick jag till Maxi och köpte fyra bullar och åkte till pappa som inte såg allt för fräsch ut när jag kom dit. Han hade haft ont och sovit dåligt inatt.
Städade nedervåningen där och underhöll min son som inte vill vara ensam en sekund. Min hjärna som inte direkt samarbetar med mig hela tiden tog givetvis fel matburk i affären så Vince fick äta 12-månadersburk idag. Men det gick allt, men jag pillade bort bitarna som var störst.

Samtalet häromdan med kuratorn gick bra. Det var skönt att få prata med någon. På tal om det, så kan man säga att det är nu man verkligen märker vilka som är ens riktiga vänner. De som hör av sig, undrar och bryr sig, eller de som lyser med sin frånvaro.
På min födelsedag fick jag telefonsamtal av två släktingar bland annat, resten gör det lätt och skriver på Facebook.

Imorrn ska jag inte göra speciellt mycket. Skönt med fredag eftersom jag äntligen får sovmorgon på lördag. Kan sova hur länge som helst tror jag om jag hade fått. Skulle kunna offra en hel del för att få sova ett par timmar mitt på dagen också men mitt barn tycker att sömn är ytterst onödigt.

På måndag ska vi till NÄL igen för magnetröntgen på levern och se hur den ser ut. Jag hoppas något så innerligt att det ser bra ut.
Jag hatar cancer.


Nä, jag tror jag ska gå och lägga mig tidigt idag. Varför sitta uppe och kämpa istället för att bara krypa ner i sängen?

Kram

26-årsdag

Idag fyller jag 26 år. Kl 15.15 exakt.

Dagen har spenderats på enklaste sätt. Först en tripp till vårdcentralen för att kolla upp en leverfläck på ryggen. Ingen fara med den tyckte farbror doktorn, så den sitter kvar. Susanne var snäll och passade Vincent i väntrummet medan, sen åkte vi in till stan och tog en mysig fika. Fick en fin blombukett också, tack fina vän!

Jag köpte en tårtlängd inne på Nordfeldts kondis och åkte upp med den till pappa förut och hade minikalas bara med honom. Fick pengar av pappa att köpa vad jag vill för, vilket kommer (garanterat) bli ett klädesplagg känner jag på mig...

Av Pierre fick jag ett par såå snygga kängor/boots/stövletter från Tiamo. Bruna, lite jodphursaktiga med klack. Passade perfekt! Tidigare fick jag även pengar innan Ullared som jag köpte några av kläderna för.

För övrigt ska jag till NÄL imorrn fast utan pappa. Ska träffa en sköterska för att ytterligare en gång gå igenom pappas situation eftersom jag inte minns sedan sist. Jag skulle få träffa en kurator också för att få lite stöd och råd själv vid sådana här situationer.
Kan behövas...

Vi får se efteråt hur det känns. En sak som är säker i allafall är att detta år kommer jag bidra till Cancerfonden lite extra. Innan har allt detta varit något som bara "händer andra" men nu i detta skede önskar jag att ALLA skänkte det de kan, minsta krona gör skillnad.
Jag ska köpa var sitt rosa band till alla familjemedlemmar och även skänka en summa via telefon, hålla tummar och tår och be Gud om ett mirakel.

Detta måste gå.

Hiphop-gangzta-style

Ååhhh. Jag skäms.
Sitter och kollar på Vakna med The Voice på tvn och de har besök av någon cool kille i någon grupp "Kartellen". Ser ut som en svensk, vanlig ljushårig kille med ljusa ögon och ljusa färger men som bryter på något konstigt.
Jag tycker det är så jäkla töntigt. Att låtsas ha en dialekt eller bryta på något annat spåk. Att utlänningar gör det är väl inte så konstigt och då bryr jag mig inte alls, men låtsas... Nja...

Pinsamt.

Söndag och fint väder

Idag lät jag Pierre ha sovmorgon. Jag och Vincent gick upp och kollade tv/lekte med Tummen i soffan halv 8. Min fina lilla pojke. Han är så gosig och snäll. Skriker aldrig längre.
I fredags åkte jag och mamma till Ullared. Jag kände att jag behövde få göra något kul mitt upp i allt elände. Köpte mig lite toppar, två koftor, ett par svarta byxor, nya ridbyxor, en väska och ett par skinnhandskar av mina för tidiga-presentpengar.
Vincent fick också litegrann av sin mormor. Två par byxor, sockar, mössa och vantar, några leksaker och sin nya favorit - en jätte Tummen-mjukis.

Idag är det jättefint väder ute, igen. Ska ta en ridtur tänkte jag och inviga mina nya ridbyxor. Har inte ridit på länge. Lusten och energin har inte funnits plus att det är svårt med Vincent men idag får jag passa på medan det är helg och Pierre är hemma.

Greta har sovit hos pappa i flera dagar i sträck. Hon håller honom sällskap och det är skönt. Pappas gamla hund dog i förrgår också, precis som om det inte är nog med tråkigheter som det är. Skönt för hunden ändå, som var hela 15 år gammal och både blind och döv!

Nu denna veckan som kommer ska jag ringa NÄL på måndag och gå igenom pappas process. Har inget minne av vad läkaren sa direkt i torsdags. Behöver få en ny genomgång. Både jag och mamma har olika uppfattningar och tolkningar om hur det ligger till. Konstigt att man inte får sådant här på papper, eftersom det är svårt att ta in direkt.

Är allmänt besviken på denna sjukvård vi har i Sverige. Bra på ett sätt men dåligt på att ta patienter. Man får berättat rakt ut att man har cancer och sedan blir man hemskickad utan uppföljning från kurator eller sköterska. Pappa har inte ens någon hemma, han lever själv. Jag kan inte släppa allt annat och ta hand om honom på heltid dygnet runt, jag har ju Vincent att ta hand om också.

NÄL har i allafall överlämnat pappa nu till Sahlgrenska och det känns ju tryggt på det viset att där jobbar det folk med bra kompetens inom detta ämnet.

På tisdag fyller jag 26 år. Det blir inget firande alls. Jag har ingen lust och energi till det alls. Känns inte rätt att fira just nu. Ska åka till Vårdcentralen den dagen och ta bort leverfläckar på ryggen istället, om det inte blir nått annat med pappa.

Nu ska jag göra mig iordning och åka till pappa och stallet en sväng.

Kram

Det finns ingen Gud...

Var med pappa på Kirurgmottagningen idag i Uddevalla. Inga trevliga nyheter. Skiktröntgen visade att det även finns en tumör på levern. Sedan är det suddigt, jag minns inte så mycket av vad läkaren sa mer. Magnetröntgen på levern härnäst för att se hur tumören ser ut och i vilken omfattning det är. Den tumören han redan har har nu visat sig vara stor och av aggressiv sort men ingen operation innan de vet mer säkert om levern. Den här "underbara" väntan. Jag hatar att vänta. Jag hatar cancer. Jag hatar ovisshet och oro. Ångest. Mardrömmar.

Han är bara 56. Det är minst 25-30 år för tidigt med sånt här. Overkligt och orättvist.
Det är så mycket jag vill att pappa ska få uppleva, som man inte tänkt på förrän nu, som kännts självklart.
Om jag gifter mig, få se när jag äntligen blir klar med min utbildning, Vincents första skolavslutning, fler barnbarn... Och för hand egen del - göra klart sina projekt han pratar om. Den gamla lastbilden, PV'n, amazonen...

Pappa. Älskade, fina pappa. Du måste orka rida ut denna stormen. Du måste. För min skull, och Vincents. När man når botten är det bara en väg och det är uppåt. Jag kommer finnas här, alla dagar, alltid.

Du kommer aldrig vara ensam.
Jag älskar dig.

Höstvädret anfaller

Nu är det verkligen höst ute. Blåser och regnar varje dag.

Imorrn är det möte med läkaren på Kirurgmottagningen i Uddevalla. Nu kommer domen på detta helvete, och jag hoppas så innerligt att det inte finns mer.

Kram