Oj oj, nu har det gått långt mellan inläggen här ett tag, inte bra!
Det har varit mycket att göra, och tiden har inte räckt till att sitta vid datorn.
Vi har firat midsommar som hejsan i stugan som vanligt. En aningens lugnare än vad vi brukar (i allafall jag, Pierre kör på i vanlig ordning). Vincent sov nästan hela kvällen och skötte sig alldeles exemplariskt trots alla förbannade knott och mygg som förmodligen älskar den delen av Sivikan allra mest. Tur det finns myggnät, annars hade han sett ut som en liten medvurst.
Midsommardagen blev han 4 månader gammal, min lille snuttunge. Herregud vad tiden går! Önskar man kunde stå still ett tag, han växer så det knakar.
Dopet närmar sig också och jag håller på och fixar som bara den. Inköp, fix och planering. Mycket som ska göras, mer än vad man tror. Ska inte ha de tradionella banden till klänningen, utan har köpt nya. Köpte två eftersom jag fick sån himla beslutsångest, så jag ska gå och fundera här hemma ett tag. Igår köpte vi de sista kläderna till Vincent, en kofta till hans "efter-dopet-outfit". En jättesöt vit/marin-randig med träknappar från "Newbie" på Kappahl.
Med dopet förresten så blir jag så besviken. Främst på folk som inte ställer upp och kommer på sådana här saker. Dop är inte för mig "vilket kalas som helst", utan det är en stor grej. Dop, konfirmation, giftemål och begravning kommer man på, oavsett. Jag tycker inte heller det är vidare "kul" med dop, men man gör det som en fin gest. Det handlar inte om dyra presenter eller något sånt, det handlar om ett välkomnande - en fin gest till Vincent och oss som föräldrar. En del släktingar har inte ens sett Vincent ens, och det tycker jag är skitdåligt. Noll intresse känns det som, och det gör mig så himla ledsen. Men det bevisar väl mest vad man bryr sig om, antar jag.
By the way; för Dig som gillar ljudböcker MÅSTE jag bara tipsa om Magdalena Graafs bok "Det ska bli ett sant nöje att döda dig". Alltså, jag vet inte om det är mitt överflöd av mamma-hormoner som spökar eller vad det är men jag har gråtit många tårar när jag lyssnat på denna bok! Usch, stackars människa. Du har säkert som jag haft många fördomar mot dessa "tutt-systrar" med utvik, platinablondt hår, stora ögon och låååånga ögonfransar och varit en smula avundsjuk och sagt nått elakt, det har jag och det erkänner jag, men efter att ha börjat läsa Magdalenas blogg och definitivt efter att ha lyssnat på hennes bok (är inne på min andra gång!) så har jag vänt uppfattning totalt. Vilken fantastisk underbar tjej/mamma/kvinna hon är. LÄS/KÖP/LYSSNA på den, Du kommer INTE ångra dig.
Har varit totalt onyttig idag och ätit typ... inget. Måste skärpa mig med maten men det är ju så förbannat tråkigt att laga mat till sig själv. Önskar det fanns ett mirakelpiller som gör att man får i sig det man ska men i en tablett.
Om precis en vecka åker vi till Öland på mini-semester. Ska bli skönt att komma hemifrån lite och bara få koppla av. Har aldrig varit där så det ska bli spännande. Något Du rekommenderar för oss att titta på?
Näää... nu ska jag hoppa ner i badet och ta det lugnt. Älskar att bada, gör det varje kväll nästan. Tappa upp ett skumbad, peela hela kroppen med skrubb, hälla i olja och bara njuta. Livskvalitét!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar