Sitter och dricker kaffe och har precis beställt en personlig almanacka för resten av 2012 och fram till juli 2013 från personligaalmanackan.se (eller nått sånt). Kan ju vara kul för en gångs skull och få välja allt helt och hållet själv. Kan väl på något sätt även kallas tröstshopping på grund av det bedrövliga vädret som håller på. Vad är det här?!
Igår var vi ute på en långpromenad hela familjen. Jag, Pierre, Pierres dotter Gabriella, Terroristen och Greta. Gabbi fick välja mål, vilket blev Slussen (och köpa glass). Jag var tveksam, på grund av att vi inte hade kontanter på oss, och magkänslan sa att de inte skulle ta kort, men 9-åringen var helt fast vid sin sak; "CHRISTIAN hade minsann betalat med kort där en gång", så de tog visst kort. Säker på det?, undrade jag, och med en suck och en blick till svar var det bestämt - vi gick dit. Gabbi cycklade och vi andra gick.
Inget regn dit, förrän vi nästan kom fram. Då öppnade sig himlen helt och hållet och vi gick som tre blöta katter och en dyngsur hund över till cafét som med en söt, liten skrikorange lapp i fönstret undanbad sig kortköp. Efter en sisådär 5 km lång promenad enkel väg.
Några minuter av tystnad infann sig innan vi lommade hem igen, utan varesig glass eller dricka. Ännu blötare blev det hem, och nästan hemma kunde vi vrida ur våra kläder. Det fick bli glass från kiosken istället med one-piece i soffan. En liten nätt promenad på ca 1 mil i ösregn.
Vincent sov hela vägen i sin vagn med regnskydd, torr och fin. Greta gick inte ur sin bädd på hela resten av dagen utan låg och tjurade med nyllet inåt väggen. Fyra filmer senare var dagen slut.
Idag var det ju lika fantastiskt väder som igår, men eftersom mina Easytones fortfarande inte är torra fick det bli en dag inne på Vattenpalatset. För där var ju ingen annan, med en viss underton av ironi. FY FASIKEN. Kön började utanför entrén. Efter en hel del köande hoppade pappan och det äldre barnet ner i bassängen medan Terroristen somnat av all väntan i kön. Jag rullade in barnvagn och mig själv till Relaxavdelningen som var allt annat än relaxande. Ca 87% av folket inne i relaxavdelningen kunde inte läsa, för det var varken tyst eller tomt i bubbelpoolen när den inte bubblade. Medan jag satt där och irriterade mig på samtliga människor av olika anledningar började jag undra om det är såhär det känns att vara gammal pensionär? Att vara arg och irriterad på allt och alla? Eller är det ett mammasyndrom? Av alla skrikande ungar hade jag lust att köra på samtliga över hälsenorna med barnvagnen, eller köra över tår på de som inte kan flytta sig när man kommer med barnvagnen.
Vi får väl hoppas att det är tillfälligt i allafall, eftersom jag har en hel del år kvar till pensionsåldern... Kan bli jobbigt för Pierre, menar jag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar